KERSTI VIKSTRÖM
Det finns de som kan beskriva verkligheten objektivt och sakligt som om de stod bakom en kamera. Själv måste jag kliva in i berättelsen för att den ska få liv. Det räcker inte för mig att stå bredvid och betrakta livet som en tavla. Jag söker efter orden som uttrycker hur det är att vara mitt i skeendet, i årstidernas växlingar och dygnets rytm, i sökandet, växandet som människa. Jag vill benämna världen.
Kersti är fritidsledaren som blev arbetslös för att sen bli arbetsförmedlare i många år och som nu arbetar som diakon, församlingsföreståndare och ledare för ett socialt företag i Älvdalen, i norra Dalarna. Egentligen har hon aldrig velat bli något annat än författare, men av olika anledningar blev det inte debut på allvar förrän 2013, med Gyckarens arv. Sen dess har det blivit fler romaner och några bidrag i olika novellsamlingar. Kersti är född 1960 och bor i Mora, men är uppvuxen i Storvreta utanför Uppsala. När hon inte jobbar eller skriver är hon gärna ute i skog och mark, eller umgås med familj och vänner, ofta kring något klurigt brädspel. Hon läser mycket Fantasy och älskar hårdrock.
Jag känner mig lite vilsen. Som om jag tappat kartan och kompassen. Vart är jag på väg? Vad ska jag göra nu? Jag har nyligen avslutat det manus jag hållit…
Jag har satt punkt. Skrivit sista raden. Nått slutet på resan med mitt senaste manus. Det låter snyggt, som om jag har arbetat färdigt, gjort det jag ska och nu…
I min skrivarkurs har vi nu kommit fram till berättarperspektivet. Deltagarna ska få fundera på vem det är som berättar och för vem. Det kan verka enkelt. Antingen är det…
Det går långsamt framåt med mitt senaste manus. Jag kan hitta en rad ursäkter för varför det är så - som till exempel att det just har varit jul. Jag…
