De senaste veckorna har det inte blivit så mycket skrivande för min del. Istället har det varit fokus på bärbuskar och äppelträd. Det är skördetid! Men medan jag har tagit tillvara skogens och trädgårdens skatter har jag ändå funderat på situationen i Ivarsliden. I Ivarsliden är det bara de mest förmögna som har råd med elektricitet eller att köpa mat i den vanliga livsmedelsbutiken. Övriga är hänvisade till arbetsgivarens handelsbod där de betalar med kuponger som de får istället för lön. Kuponger som aldrig riktigt räcker till allt som behövs. Ett feodalt system där arbetaren hamnar i ett allt större beroendeförhållande till arbetsgivaren. Det man kan odla själv eller samla i skogen blir väldigt viktigt i den situationen.
Jag tänker på hur självklart det är för mig att kunna lägga det jag skördat i frysen. Men hur tar man tillvara frukt och bär på bästa sätt utan elektricitet? Man kan förstås koka sylt och mos på vedspis men det ska också kunna förvaras på ett hållbart sätt. Och hur gör den som aldrig har bott på landet förut och inte har någon som helst vana av att odla, koka mos eller sylt, konservera eller torka? I Ivarsliden finns Disas diversehandel där man kan byta till sig vissa varor. Men vad kan man byta med för att få en påse mjöl? Det är en fråga som Noor ställer i början av boken.
Projekt Ivarsliden är ingen handbok i hushållsarbete. Det är en thriller om en liten kommun som hamnat i klorna på hänsynslösa ekonomiska krafter och där vardagen för de flesta har blivit en kamp för överlevnad. Och medan jag har kokat äppelmos och Drottningsylt har Projekt Ivarsliden gått till tryck. Den 28 oktober blir det boksläpp. Det ser jag fram emot. Hoppas att du vill läsa den fristående fortsättningen på URNA.
