Okategoriserade

ATT VÅGA SPRÅNGET

Jag är uppfostrad till sparsamhet, till att inte slänga pengar på onödiga saker, att satsa på det billigaste alternativet eller åtminstone näst intill. Ibland var det på gränsen till dumsnålhet, men det är förstås lätt att döma så här i efterhand. Hur kunde vi vara annat än snåla om det inte fanns några pengar att använda?

Men fortfarande idag, när det handlar om mina egna pengar, är det med bävan i hjärtat och oro i sinnet som jag beslutar mig för att använda större summor till sådant som inte är absolut nödvändigt. Går bilen sönder måste den förstås lagas, liksom värmepannan. Men att lägga pengar på att ge ut en bok – hur nödvändigt är det?

Det ser inte riktigt ut som jag hade föreställt mig där ute i bokbranschen. Det är en djungel av olika alternativ för att få ut en bok i handeln. Det traditionella sättet, att skriva ett bra manus, få det antaget och ett honorar utbetalt, för att sedan låta förlaget sköta resten, finns liksom inte längre.

Det är ungefär som med allt annat vi måste välja i dagens samhälle. Elleverantör, mobiloperatör, vårdgivare, skola, vaccinsort. Nej, visst. Inte det.

Hur som helst. Vill du få din bok utgiven krävs i de flesta fall en egeninsats i form av tid och engagemang, men också i pengar. Så hur ska jag veta att jag har valt rätt? Det kan jag förstås inte. Jag kan bara hoppas att mitt manus verkligen får en riktigt bra start i handeln, att du och andra vill läsa det och att jag möjligen åtminstone får tillbaka de pengar jag har satsat.

Men jag har bestämt mig. Nu vågar jag srånget. Den 20 augusti kommer den. URNA.

One Comment

Leave a Reply