Brukar du fulgråta? Jag såg detta uttryck idag i ett inlägg på sociala medier som handlade om att inte kunna släppa en riktigt bra bok. När jag sökte på fulgråt såg jag att ordet verkar ha funnits ett tag. Jag vet inte varför jag har missat det. Inte för att det är någon förlust direkt. Sökningen jag gjorde jämförde fulgråt med engelskans sob, som betyder snyfta. Enligt min mening är det ett fullständigt användbart ord som inte värderar gråten som ful eller fin.

Som författare är jag van att väga orden på guldvåg för att hitta just den tyngd och betydelse som jag vill få fram i min text. Kanske är det därför jag reagerar så starkt på det där med fulgråt. Om du skulle gråta när du läser något av det jag har skrivit skulle jag känna mig stolt och tacksam över att ha lyckats beröra dig. Oavsett om din gråt kommer som en stilla tår, en strid ström, snyftningar eller hulkningar vill jag inte värdera dess kvalitet som fin eller ful. Så gråt gärna! För mig är det alltid vackert.

Leave a Reply